När Patti Smiths sjätte album, Gone Again släpptes förra sommaren,efter åtta års väntan, var hyllningskören högljudd. Jag såg nog bara entveksam recension och det var min egen.Det kan göra mig till ett dåligt sanningsvittne angående Peace and Noise,om ni verkligen älskade Gone Again. Jag tycker nämligen att årets Patti ärbetydligt bättre - men den är det till stor del för att den låter ganskaannorlunda än Gone Again.
Smutsigare, lösare i formen - och med ettrock'n'roll-bett som aldrig fanns där. Lyssna bara på 1959 och Blue Poles: det är bland de starkaste glimtar vi fått av den aggressivitet som gjordeEaster till ett av världens bästa rockalbum för mer än 20 år sedan. Och idet tio minuter långa krigseposet Memento Mori är hon väldigt nära denelektriska laddningen hos Tom Verlaine på hans tidiga soloalbum, medgitarrer som kan hitta på precis vad som helst. Och gör det också.Allt håller inte lika hög klass. Men det är uppenbart att hon slutit enslags fred med sig själv - och nu väljer att satsa fullt ut på oväsendet.Det kan vara en av årets godaste nyheter.
Skivbolag:
Artist:
