Det finns spännande coveralbum, där lyssnaren får inblick i en artists influenser, och i bästa fall möter oväntade låtval ur helt andra traditioner än dem artisten vanligen arbetar i. Det finns å andra sidan betydligt fler trötta coveralbum där lyssnaren presenteras för ytterligare inspelningar av uttjatade standardlåtar som varken överraskar, förklarar eller engagerar.
Patti Smiths historia av att förvandla låtar av Lou Reed, Bruce Springsteen och Prince till sina egna borde innebära att hennes första renodlade coveralbum landar i den första kategorin, men ack vad vi bedrog oss.
Istället latar hon sig som bara trötta föredettingar i Rock & Roll Hall of Fame kan unna sig, och spelar in oengagerade standards av uppenbara förebilder som The Doors, Stones, Jimi Hendrix (igen), Bob Dylan och som grädde på moset The Beatles. Bara tre spår är värda mer än en genomlyssning. Smells like teen spirit blir nästan bluegrass med banjoinsatser av gamla pojkvännen, författaren och skådespelaren Sam Shephard och hans Holy Modal Rounders-kollega (för att inte tala om The Fugs-medlem) Peter Stampfel på fiol. Stevie Wonders Pastime paradise går inte att förstöra, och det enda överraskande låtvalet är Tears for fears 80-talshit Everybody wants to rule the world.
Twelve är inte ett värdigt tillskott till Patti Smiths fantastiska katalog, och ännu mindre till någons skivsamling.
Skivbolag:
Artist:
