Staffan Hellstrand chockar! Tidigare LP-titlar som Eld (1992),Regn (1993) och Sot (1994) avlöses nu av Pascha Jims dagbok... Men var lugn. Förändringarna är inte omvälvande. Detta handlar ju om en artist, sångare och låtskrivare som är osedvanligt konsekvent. Från tiden i SH! (Mamma och pappa sover nu från SH!s sista platta är för övrigt en av demest bortglömda svenska låtskatterna) och fram till idag har han egentligen gjort samma sak, uttryckt likartade känslor, men under processen har han tillåtit sig att bli allt mer kompromisslös i sin framtoning. Jag vet inte om han har bestämt sig för att vara Sveriges Neil Young men i vilket fallsom helst är det en parallell som är naturlig att dra. Och medan Olle Ljungströms Young-influenser känns som om de kommer väldigt mycket utifrån, sitter Hellstrands avsevärt djupare. Nu får The Nomads åter leka Crazy Horse. Här finns till och med ett Nomads-original från 1983, Where the wolf bane blooms, översatt av Hellstrand till Varg banen. Pascha Jims dagbok är förmodligen det hårdaste Staffan Hellstrand har gjort på skiva. Om man ser till attityden. För de raka, enkla pop harmonierna finns fortfarande kvar och det är kombinationen av dem, det skoningslösa kompet, den välskrivna lyriken och den varma rösten som gör Staffan Hellstrand till en svår man att klå hösten 1996. Första singeln Precis som du är har banat väg för LP:n men det är låten somförmodligen blir singel nummer två, Du går aldrig ensam, som kommer att bliden stora hiten med försäljningsrekord, radiorekord och grammisar som följd. The Nomads hann förmodligen inte andas under inspelningen, så täta och på drivande låter de. Om man säger så här: Du går aldrig ensam är en större hit än Lilla fågel blå och Kärlek & hat tillsammans. Förutom detta givna utropstecken är Pascha Jims dagbok oerhört jämn, förmodligen det mest homogena Hellstrand släppt ifrån sig, och plattankommer att leva ett långt, långt liv.
Skivbolag:
Artist: