Med två Jazzoo-utgåvor avsedda för barn utvecklade Oddjob både sin lekfullhet och ett omedelbart och direkt tilltal, och båda delarna lever i högsta grad kvar när Oddjob nu för första gången på mycket länge valt bort en övergripande albumtematik till förmån för en samling egna låtar utan tydlig sammanhängande röd tråd..
Melodier som I druidens flaska är distinkta, med omedelbara slingor och fantasieggande ljud och soloexkursioner. Relationen mellan Goran Kajfes och Per Ruskträsk Johanssons blås och Daniel Karlssons keyboards är av den där karaktären som teambuilding-konsulter drömmer om, där samspelet får varje deltagare att nå mycket längre än vad som rimligen vore möjligt.
Lars Skoglund, måhända eggad av sin utmärkta parallella egna skivutgivningsaktivitet, går lös på percussion-arsenalen på ett sätt vi inte hört maken till sedan Per Tjernbergs glansdagar. Han sjuder av självförtroende och är i högsta grad central för såväl den subtilt suggestiva Kali Ma som för de vida svängarna i Feathers and Bells, där Peter Fors för övrigt också firar innovativa bas-triumfer.
Annars är just melodierna en av Kongs främsta styrkor, och när Oddjob dessutom lägger till en smakfull elektronisk nyans i sitt smarta groove på spår som L’Est får man konstatera att de är bättre än någonsin förr.
