Vad är det som kan få den yppersta svarta musikeliten att samlas? Samt dessutom kan få dessa bortskämda stjärnor att för en gångs skull ge sitt allra, allra bästa? Ära och berömmelse? Prestige och pengar? Nej, infantila Eddie Murphy-filmer med skämt om övervikt, djur och kroppsodörer. Det är märkligt, men när soulhistorien ska skrivas för åren runt millennieskiftet kommer man att märka att tre av de allra bästa och mest nyskapande album som gjordes var soundtrack till Eddie Murphy-filmer.
[I]Nutty Professor[/I] från 1996 var ett suveränt r'n'b-album med Jay-Z och Foxy Browns klassiker [I]Ain't No Nigga[/I] som höjdpunkt. Dr Doolittle från 1998 var precis lika outstanding och innehöll nittiotalets kanske bästa soullåt, Aaliyahs [I]Are You That Somebody[/I]. Och nu kommer ett tredje Eddie Murphy-soundtrack, [I]Nutty Professor II[/I], med exklusivt nyskrivet material från de allra, allra bästa inom soul och hiphop.
Janet Jacksons [I]Doesn't Really Matter[/I] är så jävla bra att man vill kyssa hennes fötter. Ingen annan än Janet Jackson (möjligen Sade) kan få musik att låta så fjäderlätt. Method Man gör sin bästa låt sedan [I]Bring The Pain[/I] med den briljanta [I]Ever If[/I]. Redman och Eminem gör en intensiv sparringduett, [I]Off The Wall[/I], där de visar att de båda är bäst. Plus att vi får nya låtar med Eve och DMX. Vi syns längst fram på filmpremiären.