Förra sommaren gick det inte att komma undan Nouvelle Vagues easy-listening-versioner av gamla punk- och nyvåg-hits. Inget fångade de fåtaliga soltimmarna som [I]Love will tear us apart[/I]-bossa och lojt jazziga [I]Too drunk to fuck[/I]. Men tål skämtet att upprepas en andra sommar?
Det tror Marc Collin och Olivier Libaux, som på temat Karibien 1940-1970 hyrt in samma cocktailsångerskor som på debuten för en ny uppsättning punk, goth, Crampslåtar och synthhits i försiktiga rocksteady- och calypsoversioner. Blondies [I]Heart of glass[/I] var lättsmält redan från början, men en sval [I]Blue Monday[/I] och en västindisk [I]Killing Moon[/I] får helt nya dimensioner utanför sin nordengelska kontext.
Lite till mans hoppar vi över det vi inte hade koll på i original, och sedan fnissar vi tillsammans med vänner tills överraskningseffekten gått förlorad. Sedan är det över för gott för Nouvelle Vague.
[I]Skivan släpps när uteserveringarna brukade öppna innan förbudstiden gjorde dem till helårsinstallationer[/I]Skivbolag:
Artist:
