Vilka [I]är[/I] det här? Sent förra hösten dök det upp en alldeles ljuvlig liten sjutumssingel som nästan ingen fick tag på. Den släpptes bara i 2 000 exemplar, men de få lyckliga ägarna skröt om den som om den vore deras egen bebis. [I]At the River[/I], som den hette, var ju en underbar singel; en smekande stråksampling, en smutsig, långsam rytm och ett trombonjam som Air skulle ge alla sina Serge Gainsbourg-skivor för. Alla älskade den, men ingen visste vad det var. Det hade nästan varit bäst om Groove Armada stannat där. Om de bara släppt en briljant singel och sedan försvunnit.
Men när deras debutalbum, [I]Northern Star[/I], är så trevligt som det är, förlåter man dem gärna. Men vilka är de då? Groove Armada är Andy Cato och Tom Findlay, tidigare verksamma som klubbarrangörer, DJs och funkbasister i norra England. De är vita, de har varsitt par Technics-spelare i sovrummet, och de skulle kunna låta hur tråkigt som helst. Men [I]Northern Star[/I] låter riktigt bra. Den spretiga blandningen av ljudbilder - från sexig speedgarage till smutsig triphop med samplingar från norsk radio - är knappast unik. Att hämningslöst blanda influenser från olika svarta musikstilar har ju närmast kommit att bli definitionen på vit klubbmusik. Det som är unikt är fingertoppskänslan - ögonblicket i [I]Jeanneret's Groove[/I] där de fejkar publikjubel ovanpå ett supersnyggt housegroove, de små handklappen och gitarrslingorna i discoflörtiga [I]Captain Sensual[/I] (deras allra första singel), congasbreaket i [I]Entrance to Zanzibar[/I]. Bortsett från de släpiga triphop-jammen på albumets första hälft (de låter bara vita och tråkiga), är [I]Northern Star[/I] ett av den engelska klubbscenens starkaste album på länge.
Skivbolag:
Artist:
