Nightlife

Inspelningen av [I]Nightlife[/I] var tvungen att avbrytas i två dagar, då producenten David Morales var inbokad som DJ på en fest som Donatella Versace höll för Madonna i Milano. När han kom tillbaka till New York satt Chris Lowe och Neil Tennant och väntade i studion. Inspirerade av housemusiken och den sprudlande energin på gayklubbarna på nedre Manhattan spelade de in [I]New York City Boy,[/I] deras bästa singel på fem år. De har lyckats med allt: Chic-stråkar, boogieblås, Village People-körer, det obligatoriska David Morales-pianot (ja!) och en fantastisk text om tonåringen från Brooklyn som hänger inne i city, köper skivor, dansar till disco och vars liv går ut på att aldrig, aldrig ha tråkigt. Plötsligt kändes Pet Shop Boys som världens bästa popband igen. Det var ju många som tappade hoppet efter [I]Bilingual,[/I] deras senaste och segaste studioalbum, från 1996. Det var en ustpädd sörja av Ibiza-techno och sval latinpop, i dag kan jag inte minnas en enda låt från skivan som gjort ett starkare intryck. Med [I]New York City Boy[/I] fick jag en anledning att bry mig om dem igen. Bara att läsa David Morales och Pet Shop Boys på samma skivomslag är ju fantastiskt. Men Morales ligger bara bakom två av låtarna på albumet, förutom [I]New York City Boy[/I] även den förra singeln, [I]I Don't Know What You Want But I Can't Give It Anymore,[/I] en låt som är precis så tam och intetsägande som det sämsta på [I]Bilingual.[/I] Och tyvärr är det så resten av albumet låter. De inleder, som vanligt, med rak eurodisco. [I]For Your Own Good[/I] och [I]Closer To Heaven[/I] skulle kunna vara något med ATB. Pet Shop Boys har alltid varit bra på att ta det bästa från euron och göra modern pop av det, men de här låtarna är bara dåliga. De kvinnliga körsångerskorna låter som om de vore upphittade efter stängningsdags på en nordengelsk vägkrog och Neils återkommande försök till sensuell pratsång är bara pinsamma. Resten av skivan är ett stapplande försök att återskapa stämningen när man går och klubbar på helgen och inte går hem förrän solen går upp. Men det är bara texterna - och låttitlarna - som är det minsta intressanta. [I]Nightlife[/I] är en helt onödig skiva, men [I]New York City Boy[/I] är en av årets tio bästa singlar.