Hon har aldrig riktigt förmått leva upp till sin mästerliga debut Neptune City och den kombination av storslaget ekande siren-stämning och omedelbart och tidlöst Brill Building-hantverk hon förmedlade där.
För ofta har hon sedan dess nöjt sig med att använda sin fantastiska röst till att sjunga hyfsad soulpop, och sådant finns spår av också här. Men nu förstärks hennes soulauktoritet genom närvaron av Muscle Shoals-legender som Dan Penn och Spooner Oldham, och när mellanspår som Forever har refräng med The Bangles-kvaliteter går sådant att fördra.
Never Going Home Again är fyndig smart omskrivning av Creeque Alley, med Nicole Atkins i Mama Cass roll och Seth Avett, John Paul White and Erin Rae som resten av mammorna och papporna.
När sedan de stora svepande Patsy Cline-dragen med stråkar, pukor och pedal steel rullar in igen, som i balladduetten Captain med Britt Daniel från Spoon, är Nicole Atkins tillbaka i sitt rätta element, och ju mer dramatiskt det blir I St Dymphna och Far From Home desto starkare är hennes uttryck.
