Året är 2009, jag är 15 år gammal och bosatt i Malmö och Name the Pet debuterar. Jag läser om stjärnan bakom popsuccén, Hanna Brandén, i tidningar och på alla hippa bloggar, och för mig är hon the embodiment av en “cool tjej”. Hon har fin stil, spelar musik och befinner sig i rum jag bara kan drömma om. Men så händer någonting.
Redan som 24-åring, bara några år efter genomslaget, väljer Hanna Brandén att lämna Name the Pet och en mansdominerad musikindustris förväntningar på kvinnor. I sann “förnya-sig-själv”-anda flyttar Brandén till New York, klipper av det långa blonda håret och arbetar hårt för att kunna vara fri. Det blir ett uppehåll på tio år innan hon släpper egen musik igen.
Nu är Name the Pet aktuell med albumet Än, en känslofylld samling elektroniska pop-låtar låtar som är till 100% skapad av kvinnor. Musiken är lika delar mjuk och känslosam som stark och modig. Utan att läsa in för mycket i Name the Pets “resa” genom musikbranschens sexism och diskriminering så känns den här skivan som en revansch.
Låten som berör mest är I en annan värld som handlar om att det är svårt att slita sig från människor och upplevelser som drabbat en. De kan manifestera sig som en mörk skugga vid sängkanten eller så stannar de sovandes i oss bara för att väckas av en doft eller känslan när man minst vill känna efter.
