[B](Samlingsrecension med Britney Spears)[/B]
Situationen inom popmusiken år 2000 är precis lika uppochnedvänd som inom filmen. Det är plötsligt i mittfåran (mainstreamkulturen) och inte i marginalerna (undergroundkulturen) som det mest kreativa och överraskande händer. Precis som det inte gjorts några mer nyskapande filmer den senaste tiden än supersuccéerna [I]The Matrix[/I] och [I]Gladiator[/I] görs det heller ingen bättre och modernare popmusik just nu än den som produceras i Cheiron-studion vid Fridhemsplan i Stockholm.
Britney Spears [I]Baby One More Time[/I], skriven av Max Martin, kvarstår som det sena nittiotalets mest självklara popklassiker. Max Martins bländade produktion är också själva definitionen av Nick Lowes gamla devis "pure pop for now people". Britney Spears andra album saknar en lika outstanding singel men är i gengäld mycket jämnare som album än debuten. Genomgående sublim Cheiron-pop samt en Rodney Jerkins-producerad cover på [I](I Can't Get No)[/I] Satisfaction som är ett begåvat sätt att reta gallfeber på den förgubbade delen av musikbranschen.
'N Syncs Bye Bye Bye, skriven av Kristian Lundin, Jake och Andreas Carlsson, är Cheiron-studions femte mästerverk efter just [I]Baby One More Time, As Long As You Love Me, I Want It That Way och Show Me Love.[/I] Spela de fem låtarna efter varandra och du hör musik lika outstanding för sin tid som de låtar Holland-Dozier-Holland gjorde för Motown på sextiotalet. Precis så här låter samtiden.
Medan Cheiron-producenterna fortfarande väntar på ett erkännande i sitt eget hemland blir de nu unisont hyllade i USA, inte minst bland svarta artister. Stenhårda r'n'b-stjärnan Sisqo säger till Rolling Stone om 'N Sync: "Man, them boys got a future. The way they intertwine r'n'b and pop, I think, is genius". Det återstår även att se när folk börjar begripa vilken sångare Justin Timberlake är.Skivbolag:
Artist:
