När det regnar ute. Och inuti en. När lillbrorsan snott favvotröjan, ingen har talat in något meddelande på telefonsvararen, chefen skällt ut en, den där jävla flickan aldrig ringer och man bara struntar i att ta livet av sig för att man inte har ork nog att leta fram ett lämpligt tillhygge. Det är då man går och hämtar de raspiga gamla StevieWonder-skivorna. Stevie tröstar alltid, hur sorgsna låtarna egentligen är. Så länge Stevie finns vet man att man kan bli glad igen. Allt det där vet Donell Jones. Och även om de flesta spåren på hans debutskiva snarare får en att deppa ihop än att spricka upp i ett sådantdär Stevie-leende, lyckas han åtminstone i tre minuter och 40 sekunderbättre än de flesta andra att fånga den tveeggade känsla av sorgsen förtröstan som Steveland Morris alltid kommer att vara bäst i världen på. Donell Jones är den senaste i raden amerikanska soulproducenter som kliver fram som soloartist. Han växte upp i Chicagos ruffligare kvarter, skrev sin första låt när han var 13 år gammal och har tidigare jobbat med artister som Usher, Brownstone, Silk och Madonna. Att LaFace-artisten Jones byggtsina egna kompositioner på vemodiga melodier mot sensuella syntstämmor överhiphopbeats, att han spelar alla instrument själv och att produktionen i det närmaste är perfekt, var ganska väntat - men en sak skiljer mer ännågonting annat den här skivan från många andra ur den Atlanta baserade r'n'b -fabriken: Donell Jones menar det han sjunger. Texterna är precis lika naiva som i alla urbana siraps ballader, men för Jones blir orden aldrig klyschor. Han har soul. I den näst bästa låten, Want you to know, går han på en ganska slak lina över det patetiska - men han trillar aldrig. Och att den bästa låten Knock me off my feet skrevs av en 26-årig Stevie Wonder till dennes Songs in the key of life-platta känns nästan mer änsjälvklart.Skivbolag:
Artist:
