De fina brittiska pojkarna Dominic Maker och Kai Campos hade i tidens anda målat in sig i ett sammanhang, tillsammans med kompisar som James Blake, som kom att definieras som post-dubstep helt mot deras vilja. Egentligen ville de bara göra relevant pop och inte alls trassla in sig i basfrekvenser de aldrig varit i närheten av. Deras andra album belägger också att deras plan aldrig varit någon annan. Starkare, snyggare, tydligare, mer nyanserat och mer King Krule (gästar två gånger!). Undantaget i all pop är Sullen Ground som låter som en remix av Burial och Actress samtidigt. Det är ett gott omdöme. Tack för den här skivan.
Skivbolag:
Artist:
