Även om termen postrock inte laddats ur hade Mogwai frigjort sig från dess dogmer. De vokala inslagen har blivit kutym, medan Mogwais quiet/loud-växlingar nästan är utrotade. Men uppbyggnaden mot crescendon lever kvar, med pianon och gnistrande elektronik som sedan drunknar i lager på lager av gitarrmangel och mullrande trummor. Ofta får ett smidigt piano eller en gitarr den otacksamma rollen som melodiskt ledljus, och i allra mörkaste I chose horses överröstar knappt den japanska hardcoresångaren Tetsuya Fukagawa de mullrande pukorna och den hotfulla orgeln.
Mogwai fortsätter att intressera sig mindre för melodier och mer för hotfulla stämningar. De lyckliga människorna vänder bort sina ansikten.Skivbolag:
Artist:
