Metallica - Death Magnetic

Kenny Håkansson 00:00 4 Oct 2008

Medelålders och medelklassmätta. Det var ju inte så roligt det här, men det kommer inte sälja mindre för det. Medelklassmätta och medelålders frustar Metallica och bröstar upp sig som en utmanad gammal silverback, men att det är snäppet bättre än St. Anger säger inte mycket. Mest radas meckiga riff på varandra, och med låtar som snittar på sju minuter hinns det med en hel hög, lagom hårda och lagom tunga. Att deras svennemetal går hem i stugorna råder det föga tvekan om, och inför detta faktum står jag hjälplös.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Fleet Foxes - Shores

Fleet Foxes nya album är en skiva som mer än de flesta påverkats av det läge världen befinner sig i. Existensiella grubblerier har visserligen alltid varit en del av Robin Pecknolds essens, både musikaliskt och textmässigt, men här har covid-19 satt djupare spår än så.

Hanna Järver - Tusen täta lögner in

Hör och häpna! Hanna Järver är artisten som vi ungdomar förtjänar. Åtminstone om vi ska tro det som skrivits om henne i media. Resonemanget: en ung (!) artist som skriver och producerar sin musik själv, med välskrivna texter på svenska och ett någorlunda unikt sound. En bristvara helt enkelt. Många av de största svenska popartisterna är ju snart 40. Vi behöver nytt blod, vilken tur att vi har Hanna Järver.

John Riggebo – Krossa kuken krossa mig

John Riggebo har alltid gjort väldigt nedskalad musik. Väldigt alternativt, ibland svårtillgängligt och naket. Nytt för den här gången är ett elektroniskt sound vi inte riktigt hört förut. Riggebo är främst känd för sin retliga poesi. 
 
Sångaren har en autotunad röst. Han sjunger över minimalistiska kompositioner med distade syntar, nästan i stil med chipmusik, genren där man hämtar ljuden från gamla spelkonsoller som Gameboy och Nintendo.