Mattias Alkberg - Häxor

Raffaella Lindström 00:00 2 Apr 2021

Norrbottenssonen Mattias Alkberg har återigen pumpat ut ett nytt album. Den här gången är det patriarkatet som fått honom att ställa sig bakom mikrofonen. Rösten är lika trollbindande som tidigare. Djupet i den får både sorgen och glädjen att växa i maggropen.

Häxor är en berättelse om kvinnor och deras försök att andas i en värld som styrs av män. I en rad intervjuer har Mattias Alkberg beskrivit att han hämtat inspiration från metoo-rörelsen. ”Ibland måste man fokusera på en enda sak. Ibland måste man ta på sig sin nästas skor och vackla iväg mot något annat”, säger han i en kommentar i pressutskicket.

Vid första anblick framstår det som krystat att en 50-årig man sjunger om hur jävligt kvinnor har det. Albumet hade enkelt kunnat avfärdas som gubbtrött feminism. Vi har sett det förr. Ta bara Thorsten Flinck som sjunger om en våldtäkt (som kunde ha varit hämtad ur en pilsnerfilm) i låten En sommarnattsdöd.

Skillnaden är att Mattias Alkberg lämnat sin hud och inte försöker slå på de stora trummorna. I stället berättar han om tio olika kvinnor, vars berättelser blir en beskrivning av ett större problem.

Som grädde på moset står Mattias Alkberg med den ena foten i den ockulta världen, som lyfter den febriga rockmusiken. Det är inte heller en slump att albumet släpps den första april. Den andra foten har han kvar i det moderna samhället. Här speglar Mattias Alkberg bland annat kvinnor som bär pepparsprej på vägen hem.

Luleåbon har många gånger gjort sig känd för sina närgångna och sköra texter. Häxor är inget undantag, men samtidigt känns berättandet nyskapande. Stundvis påminner sången om en berg- och dalbana som går upp och ner. Mina tankar svävar iväg till Nationalteatern och deras teatralistiska grepp.

Albumet trummar på i ungefär 40 minuter. Tyvärr falnar glöden ju längre musiken fortgår. Många gånger riskerar den här typen av nischade verk att bli tjatiga. Så är även fallet när vi nått låten Norrbotten-man, som vi hade kunnat klara oss utan. Musiken lyckas helt enkelt inte engagera mig fram till slutet.

I själva verket når albumet sin peak i sin sjätte låt. Du sökte en kvinna och fann ett vrak är helt klar bäst.

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Dodie – Build a Problem

Dodie är en sån artist som jag värjt mig ifrån att lyssna på. Kanske för att hon påminner mig om 2017, när jag ville bli instagram-aktivist och lyssnade på Ocean Eyes av Billie Eilish på repeat. Visserligen är hennes debutalbum Build a Problem både välproducerat och fyllt av vackra låtar, men samtidigt känns det som att hon spelar det säkert (dvs tråkigt). Dessutom kan jag inte släppa känslan av att hon vill vara en snäll Billie Eilish. 

Van Morrison - Latest Record Project Volume I

Jag minns än i dag första gången jag hörde Brown Eyed Girl. Bilradion spelade “tjalala” och det kändes omöjligt för mig att inte nicka i takt med huvudet. Då var jag bara drygt tio år gammal, men sedan dess har jag haft en svag punkt för soul-doktorn Van Morrison.

Sara Wohlin Zerpe – Gör det nu

Jag blir alltid patriotisk när det kommer till norrländsk pop. Vare sig det är Säkert, Katohjärta Honungsvägen eller Duschpalatset. Ber om ursäkt för min Umeå–centrism, finns så mycket mer också! Till exempel norrbottniska Sara Wohlin Zerpe som nu EP-debuterar med Gör det nu. Det är en fin samling med svensk indiepop som alla som gillar det Annika Norlin gör bör lyssna på.