Mattias Alkberg - Häxor

Raffaella Lindström 00:00 2 Apr 2021

Norrbottenssonen Mattias Alkberg har återigen pumpat ut ett nytt album. Den här gången är det patriarkatet som fått honom att ställa sig bakom mikrofonen. Rösten är lika trollbindande som tidigare. Djupet i den får både sorgen och glädjen att växa i maggropen.

Häxor är en berättelse om kvinnor och deras försök att andas i en värld som styrs av män. I en rad intervjuer har Mattias Alkberg beskrivit att han hämtat inspiration från metoo-rörelsen. ”Ibland måste man fokusera på en enda sak. Ibland måste man ta på sig sin nästas skor och vackla iväg mot något annat”, säger han i en kommentar i pressutskicket.

Vid första anblick framstår det som krystat att en 50-årig man sjunger om hur jävligt kvinnor har det. Albumet hade enkelt kunnat avfärdas som gubbtrött feminism. Vi har sett det förr. Ta bara Thorsten Flinck som sjunger om en våldtäkt (som kunde ha varit hämtad ur en pilsnerfilm) i låten En sommarnattsdöd.

Skillnaden är att Mattias Alkberg lämnat sin hud och inte försöker slå på de stora trummorna. I stället berättar han om tio olika kvinnor, vars berättelser blir en beskrivning av ett större problem.

Som grädde på moset står Mattias Alkberg med den ena foten i den ockulta världen, som lyfter den febriga rockmusiken. Det är inte heller en slump att albumet släpps den första april. Den andra foten har han kvar i det moderna samhället. Här speglar Mattias Alkberg bland annat kvinnor som bär pepparsprej på vägen hem.

Luleåbon har många gånger gjort sig känd för sina närgångna och sköra texter. Häxor är inget undantag, men samtidigt känns berättandet nyskapande. Stundvis påminner sången om en berg- och dalbana som går upp och ner. Mina tankar svävar iväg till Nationalteatern och deras teatralistiska grepp.

Albumet trummar på i ungefär 40 minuter. Tyvärr falnar glöden ju längre musiken fortgår. Många gånger riskerar den här typen av nischade verk att bli tjatiga. Så är även fallet när vi nått låten Norrbotten-man, som vi hade kunnat klara oss utan. Musiken lyckas helt enkelt inte engagera mig fram till slutet.

I själva verket når albumet sin peak i sin sjätte låt. Du sökte en kvinna och fann ett vrak är helt klar bäst.

 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Evanescence - The Bitter Truth

För ett band som grundades redan 1995 och först nu släpper album nummer fyra med originalmaterial, är det imponerande hur Amy Lee & co. lyckas behålla mycket av sin kärna från 2003 års debut Fallen. Samtidigt är de flesta daterade nu metal-ingredienserna, tack och lov, bortfiltrerade. Detta sätter en mer organisk amerikaniserad rockton snarare än metal, vilket gör denna giv definitivt mer njutningsbar rent audiovisuellt.