Marc Anthony är en fantastisk sångare, men det kan vara svårt att upptäcka det under de lager av ribbstickade polotröjor och orgier i studiomusikertristess som dominerar hans musik. Hans andra engelskspråkiga latinpopskiva Mendedgör inget för att förbättra den känslan. Det är välprogrammerad tråkmånsmusik som gjord för den amerikanska radion. Även om ett par fina ballader i You Sang to Me
-traditionen får mig att drömma om Armani-kostymer är det inte med den här skivan man blir ett Marc Anthony-fan. Fjolårets Libre
, Marcs spanskspråkiga salsaskiva, är mycket bättre. Här når han upp till de nivåerna han bara nått i undantagsfall i sin karriär. Han gjorde det på Paul Simons musikal The Capeman
, i ett fåtal av de hundratals låtar han gjort tillsammans med Masters At Work och Todd Terry på 80-talet och i en handfull romantiska salsaballader på sina gamla skivor i eget namn. Libre
är hans mest genomarbetade salsaalbum hittills. Ett fokuserat arbete som drivs fram av en stolthet och ansvarskänsla över att förvalta sina förfäders rytmer. Ett kärleksalbum som till skillnad från den retrosalsa som brukar rosas av kritikerna låter modern och på samma gång fullständigt tidlös.
