Konceptet att komponera musik där en roadtrip är albumets inspiration är fint i sig, men det blir problematiskt när resenären känner sig vilsen. Mac DeMarcos senaste album Five Easy Hot Dogs som är helt instrumentalt speglar en ambient resa genom Nordamerika med varma melodier influerat av minimalism.
Som en spindel fast i ett badkar lyckas DeMarco klättra i sitt musikskapande, men till slut halkar han ner igen och börjar på ruta ett. Jag gillar instrumental musik, men frånvaron av en sångröst är stor och tyvärr låter det bara som en avskalad variant av 2019-albumet Here Comes The Cowboy.
Ljudbilden på projektet är lätt och omfamnade men brister i sin charm och kreativitet. Efter att Gualala och Gualala 2 väcker mitt intresse med splittrande syntljud, soft rock, ambient folk och en nostalgisk gitarr är det svårt att lyfta resterande spår.
Det är bakgrundsljud, vilket inte behöver vara dåligt men musikens diskreta variation gör upplevelsen långt ifrån minnesvärd. Det låter som bäst när jag inte lägger märke till det ljudliga och bara låter det vara en instrumental resa.
Musiken tilltalar nog honom själv bäst i och med att albumet spelats in under en färd mellan Los Angeles och Utah. Det är en trankil resa som speglar minnen men samtidigt verkar inte USA:s vägar inspirerat artisten allt för mycket.
Som en nomad förflyttar Mac DeMarco sig mellan spår där varje plats erbjuder något långt ifrån det önskvärda. Five Easy Hot Dogs funkar bäst i bakgrunden, på verandan eller varför inte under en lässession och så får det vara.
