M Ward styrka är också hans största brist. Vad han än tar sig an för gitarrbaserad västerländsk populärmusik från nittonhindratalet så gör han det med bravur. Den här gången koncentrerar han sig mer på andra halvan av det århundradets musik, och visar mästarprov på storslagen pop, aggressivt skorrande rock, showlåtar, fin Alex Chilton-hyllningar, Brill Building-pastischer och - i mindre utsträckning än annars - akustiska singersongwritermelodier. Men även om det inte finns något att anmärka mot något av hans stilprov, tvärtom faktiskt, finns det inget som håller ihop A Wasteland Companion till en helhet. M Ward engagerar mycket mer när han gräver djupare i någon av sina många stilar, som med den ständigt närvarande Zooey Deschanel i She & Him eller med kollegorna i Monsters of Folk.
