Lova släpper sin fjärde EP Hey Mom, Don't worry I'm fine som en uppföljare av vårens Hey Dad, I tried to be nice - men soundet är raka motsatsen. Hon går från massiva produktioner till ett avskalat och organiskt sound där sången får stå i fokus.
EP:n inleds med den redan släppta singeln Nitty Gritty där melodierna rör sig så naturligt att de nästan känns bekanta. Texten är genomtänkt, men med något uppenbara rim som kan kännas lite tagna från rimlexikon.se. I denna låt, likt de andra, hörs vissa Billie Eilish-inspirerade inslag. Bryggan i Nitty Gritty är sådär mjuk och inbjudande, men tyvärr når inte refrängen upp till samma nivå.
Lova berättar att det känns läskigt att dela med sig av vissa låtar, speciellt Awkward som handlar om en sårbar tid i hennes liv. ”The messages I know you read / The places that you took somebody else instead / You ghosted me and now I’m dead, the end” är några av alla relaterbara rader som smyckas med ett stort stämpaket. Låten avslutas med ett outro som drar en in i ett ljudlandskap dränkt i reverb. Där vill jag helst stanna ett tag till.
Även om samtliga låtar är väldigt välarbetade så tenderar det att bli en aning repetitivt. Jag startar spår tre med förhoppning om en variation, kanske ett trumkomp eller en vokalproduktion som sticker ut. Men tyvärr verkar den snabbt gå över till det väntade. Summersalt börjar och jag är rastlös.
Skivan avslutas med en intressant versmelodi som rör sig över drömmig harmonik. Låtarna på EP:n skiljer sig inte så mycket åt men Happy Again och dess ackord sticker definitivt ut.
För lyssnaren är det som att man får följa Lovas resa från ilska och hat i sin senaste EP till att nu våga visa sin sårbara sida. Hennes genrebredd gör hennes artisteri intressant, och i det stora hela är det en bra och genomarbetad EP, men jag skulle inte säga att det är något nytt och fräscht.
