Lina från den amerikanska södern har en mission. Hon vill återuppliva 40-talets swing och placera den mitt i dagens r'n'b-värld. Repiga jazz-samplingar förvånar väl ingen nuförtiden, men Lina samplar skivor från den tiden då trummisar fick stå längst bort ifrån den stora tratten och skaka försiktigt på en tamburin, eftersom trummor skulle få gravyr-nålen att hoppa. Duke Ellington kallade sin musik för jungle trots att han varken hade någon Akai eller några [I]Ultimate Breaks And Beats[/I] - men väl det galnaste bandet i Harlem.
Det raspar alltså seriöst om Linas beats. Det skulle kunna blivit hur hippt som helst. Som en Erykah Badu som grävde i de dammigaste backarna, eller en Jill Scott på retro-maskerad. Men individualismen och självsäkerheten hos båda dessa är något som saknas hos Lina, det är helt enkelt inte tillräckligt bra låtar, tillräckligt övertygande framfört eller tillräckligt bra producerat.
Dr Johns [I]Right Place, Wrong Time[/I] med Timbaland-acid bakom tradjazz-klarinetterna låter lite för klantigt ihopklistrad och när Lina låter som Portishead i [I]Don't Say Nothing[/I] blir det nästan parodi. [I]Stranger On Earth[/I] var en bra tanke, men blev inte särskilt lyckad. Jazz regerar fortfarande i min värld, men ge mig Pete Rock, DJ Premier eller A Tribe Called Quest, musik som förbinder punkterna men aldrig tappar ansiktet.
Skivbolag:
Artist:
