Lil Skies musik låter som en dålig pastisch på den redan usla trap:en som tiktoksnubbar med mittbena dunkar på hemmafester.
Hans senaste skiva är bara en i mängden av all oinspirerande emotrap som ligger som en urtvättad trasa över hiphopvärlden. Texterna handlar om smycken, instagrammodeller och pengar. Hade någon sagt att det var en youtube-artist som rappade över ”Lil Skies type beats” så hade jag förmodligen trott dem.
Hitlåtarna är visserligen helt okej. Riot är en klassisk trapbanger med överdrivet distad 808 och snärtiga hihats och Havin my way är skönt melodisk och dränkt i autotune. Men min största invändning mot skivan är hans rapröst och den omisskännliga ”nagel mot griffeltavlan”-kvaliteteten som den för med sig.
Lil Skies gör inget för att utmärka varken sig själv eller sin musik. Ett ”lil” i artistnamnet – check! Halvhjärtad punkestetik – check! Autotune-rap, simpla trapbeats, intetsägande texter? Check, check, check. Unbothered är Big Pack-musik. Formpressad, smaklös musik.
