Min fransktalande vän säger att MC Solaars texter är fantastiska. Jag tror henne. Har man som jag redan tidigare en något tonårsromantisk bild av det franska språket är det svårt att inte bli förtjust när en man som MC Solaar rabblar ur sig långa rhymes på ett språk lent som flytande honung. Åtminstone för en stund. Variationen på MC Solaars låtar är musikaliskt inte den största och efter ett tag blir det lite frustrerande att lyssna på texter man inte förstår ett jota av. Speciellt när det, som i Le tour de la question, handlar om en liveplatta, där mellansnacket lätt blir det enda roliga som skiljer liveskivan från studioproduktionerna.
Tyvärr är det väldigt sällan liveskivor framställer artister, framförallt hiphop-artister, från deras bästa sida. Än mer sällan dubbelskivor. MC Solaar har med sig ett liveband när han turnerar och det är säkert visuellt en fördel, men hiphop-beats spelade live på trumset blir sällan lika bra som något samplat eller programerat. Risken att låta som ett musikhögskoleband är lite för stor. Nu händer inte det så ofta på [I]Le tour de la question,[/I] men när det gör det blir det bara trist.
Skivbolag:
Artist:
