Laura Veirs är allt annat än en endimensionell artist. Hon kan visserligen ganska enkelt sorteras in i kategorin singer/songwriters, men hon nöjer sig inte med den genrens grundförutsättningar. Den här gången upprustar hon med elektricitet från tidigare huvudsakligen akustiska alster, men å andra sidan en många gånger nästan hyschande känsla i musiken, kanske som en följd av att hon var gravid i åttonde månaden under inspelningen. På samma sätt balanserar hon mellan komplexitet och direkthet, mellan musikalisk skolning och rättframt tilltal, mellan pedal steels och stråksektioner, och mellan ekvilibristiska jazzgäster och meningsfränder som kd lang, Neko Case och Jim James. Och om musiken kan kännas lågmäld är texterna desto mer högröstade, när hon i America undrar ”How can it be so cold out here in America? Everyone's packing heat in America.” eller när hon i Sadako Folding Cranes skildrar ett tioårigt barn i Hiroshimas ruiner (”This is our crime. This is our prayer.”). Sådana texter i sig leder till spetsade öron, och i kombination med en klart klingande röst och en hel räcka exakta melodier blir Warp and Weft visserligen ibland en aning obekäm men hela tiden mycket njutbar.
