Lamix - Ingen som hör

Armani Maleh 00:00 17 Feb 2018

Jag är inte den enda som är fullkomligt imponerad och blown away av Lamix framgång. Debutsingeln Hey Baby släpptes juni 2017 och sedan dess har han vunnit Framtidens Artist på P3 Guld och blivit grammisnominerad för remixen på ovanämnda singel. Nu är han här med sin första EP, endast ett år efter att han började spela in låtar.

20-åringens debut innehåller sju fulländade spår, och att lyssna på dem känns lite som att läsa hans dagbok. Vi får höra både hoppfulla kärlekslåtar och mörka texter om hans tuffa uppväxt. Titelspåret är brutalt ärligt där Lamix vittnar om hur hårt han kämpat genom livet och hur ensamheten ibland är det rätta valet.

Lamix var mitt ledmotiv hela förra sommaren, och ärligt talat så skulle jag inte klaga om han blir det i år igen.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!