Några nyckelord till The Kids La société nouvelle: Joy Division. New Order. Kate Bush. Kyla. Anarki. Utanförskap. Electronica. Andreas Tilliander. Theodor Jensen. Vargtjut.
Så, hur ska vi då sammanfoga alla dessa små bitar i The Kids elektroniska pussel, länka dessa koordinater i kvartettens anarkistiska rutnät? Jo, genom Mary-Anne Norbergs fantastiskt gripande röst. Utan den, en vibrerande bas och skärande gitarrer hade ingen egen identitet lyst igenom ovan klassiska nyckelord som tusentals konstmusiker tagit i sin hand, lekt med bara för att bränna sig, gömt sig bakom sina idoler och glömts bort.
The Kid leker med elden utan att bränna sig. De leker med New Order, Joy Division och Kate Bushs ljudbilder och identiter och får kopian att känna sig som original och tvärtom. Så känns det när The Kids fullängdare är som bäst. Så känns det när Mary-Anne Norbergs sensibilitet lyser igenom allt och alla. När hennes martyrskap får spela fritt mellan tonerna.
Singeln Kit club hotel är det bästa exemplet. Då lyfter basen från Peter Hooks famn och något djupt rörande väcks till liv.
The noble art of jealousy har en brinnande början som snappas upp i ett New Order-rus som måste upplevas.
Efter att ha hört Suicide in Bruxelles är jag inte längre upprörd över Kate Bushs svek förra året. Låten är något så sällsynt som ren popmagi.
La société nouvelle är en mogen debut. Jag vet inte hur många versioner och demos jag hört av tidigare material, men La société nouvelle är den naturliga fortsättningen från Valands konstskolas mörka källare till lila stroboskop och Varité-shower i Berlins operahus. Det här är värt att uppmärksammas på ett globalt plan. Men då behövs en finkänsligare produktion som lyfter upp alla ljud och nyanser över ljudvallen. Där är just nu skillnaden mellan fullständig triumf och en väldigt bra skiva.Skivbolag:
Artist:
