Kerstin Ljungström debuterade som soloartist tidigare i år med låten Ex. Sedan innan har hon agerat producent åt artister som Agnes, LOVA och Ellen Krauss, varav arbetet med Agnes ledde till en Grammis för årets kompositör. Förra veckan släppte hon sin första EP 7856, döpt efter portkoden till hennes gamla lägenhet.
Sedan flera år tillbaka har Ljungström jobbat haft en rad olika roller inom musikbranschen som inspelningstekniker, låtskrivare, producent och musiker, och självklart hörs det i musiken. Allt från melodi, text, ljudbild och sång sitter ihop i en komplett och dynamisk helhet som är ovanlig för en debutant. Det blir något speciellt när en artist behärskar allt från idé till inspelning och produktion, det blir en tydligt unik vision.
Dessutom lyckas musiken vara poppigt träffsäker utan att förlora personlighet. Det är personliga texter med medryckande melodier som är skickligt konstruerade och sådär sjunga-med-vänliga som man vill att pop ska vara. Och inte sådär irriterande enformigt att man inte kan få det ur huvudet, utan för att man vill fortsätta lyssna.
Förutom de två singlarna Ex och Dum i huvet som släppts innan innehåller EP:n tre nya spår, som visar en något mer lågmäld och skör sida. Melodin och hooken i Ex går inte att slå, som ju är årets anthem för alla som precis gjort slut. Men duetten Stanna kvar som är en duett med flickvännen Fanny Hultman sticker också ut särskilt. EP:n är en bra längd som också lyckas balansera en variation i ton och sound. Att Ljungström producerat själv blir det den bärande röda tråden.
Kerstin Ljungström andas ny luft i den svenska musikbranschen. Hennes musik är kvalitativ pop som också är bred, en balansgång som verkligen inte är enkel. 7856 är en av årets bästa debuter.
