Det är tråkigt att Bloc Party har börjat göra collegerock, men desto roligare att bandets sångare Kele Okereke har börjat göra riktigt bra dansmusik. På sin andra soloskiva Trick samlar han influenser från Londons klubbscen, triphop och house och adderar sin karaktäristiska röst som spänner mellan förtvivlan och sorglöshet. Förstasingeln Doubt är briljant, karg och ödesmättad, med lagom mycket desperation och sympatiska drag av Factory Floors maskinella sound. Även Humour Me har känslan av övergiven industrilokal, medan Year Zero nästan tassar in på The Knife-område, vilka är skivans bästa ljudbilder. Det är bara i de få, mer balladlika låtarna som skivan tappar lite och är nära att förvandlas till ett smetigt R Kelly-äventyr, även om det aldrig tillåts gå riktigt så långt.
