Kanye West har alltid varit oförutsägbar. Som ett enormt fan av hans musik har jag blivit utfrågad kring otaliga uttalanden och situationer han har försatt sig i genom åren. Trött har jag svarat något i stil med att om man sökt en personlig förebild i Kanye West har man alltid letat på fel ställe.
Musiken var dock alltid bra nog att ursäkta det mesta, och musikern Kanye West har aldrig varit något annat än pålitlig. Han har pumpat ut plattor nära perfektion, varit en av de mest inflytelserika producenterna genom tiderna och haft ett otroligt öra för ny talang. Kanye West har alltid varit bättre på att visa oss sina visioner än att berätta om dem.
Därför är den här plattan, trots ett helt ok betyg, definitivt den sämsta han någonsin släppt.
Jämfört med sina föregångare är Ye ett ojämnt, ointressant hafsverk. Vill man försöka se det positivt får man uppmärksamma en viss opolerad spontanitet som varit svår att hitta i hans musik på sistone (Life of Pablo var i stunder så överproducerad att det kändes som Kanye slagit knut på sig själv). Ye är istället splittrad, rättfram, och gjord på två månader. Jag kommer dock på mig själv med att nästan sakna perfektionisten - det var lättare att försvara honom när han i alla fall var passionerad.
Vill man vara negativ så påpekar man att det första jag frammanar efter några lyssningar är att det kunde varit värre. Från en Kanye West fast mellan narcissism och självhat, och som på sistone spottat citat som borde begravt hans karriär, var jag rädd för vad vi skulle få, men i Kanyes desperata trevande efter sitt nästa steg har han gått från innovatör till nästan ointressant.
Plattan har två styrkor. Den första är en öppenhet kring hans mentala ohälsa; I Thought About Killing You är svår att lyssna på, och att på plattan nonchalant tala om självmordstankar och eventuell bipolaritet är det närmsta vi kommit en förklaring till mycket av hans beteende.
Den andra är de små glimtarna av gamla Kanye, till exempel på Wouldn’t leave. De antyder steg iväg från den extrema ilska han sporadiskt uttryckt sen Yeezus, och vi närmar oss istället storhetstiden och Graduation.
