Jonathan Johansson – Scirocco

Tina Rosenfink 00:00 14 Feb 2020

Det här har varit en svår skiva att recensera. Kanske för att Jonathan Johansson var the shit i Malmö när jag var en tonårs-skrutt, kanske för att den är så obegriplig. Scirocco, som döpts efter den Nordafrikanska ökenvind som svepte in över Europa, och färgade alpernas vita snö brun, är en experimentell och personlig skiva. Johansson försöker konkretisera filosofiska tankar och navigera i sin mörka samtid, samtidigt som han blandar alla subgenres inom pop.

Johansson påbörjade sitt arbete med Scirocco samma dag och på samma plats som terrordådet i Stockholm inträffade, och flera låtar handlar om tragedin. Som ett konstnärligt uttryck av trauma är den effektiv, men det gör den tyvärr inte njutbar att lyssna på. Ett exempel är den hjärtskärande Tänker på; Kain & Abel, som Jonathan Johansson framför som spoken word, vilket dessvärre är det sämsta sättet att leverera en text på. 7 April som anspelar på samma tema, är desto bättre. 

I övrigt blandar Jonathan Johansson mjuka melodier med vassa elektroniska ljud, samtidigt som han pendlar mellan viskningar och skrik. Det mest frustrerande är att Johansson missar att inkludera oss utomstående i sitt virrvarr av ångestförankrade känslor.

Skivbolag: 
Artist: 
2 Visa kommentarer (2)

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!