"I'm Still Alive", jublar den åldrade charmören Joe Jackson, och upprepar samma partytricks och flörtar som i sin ungdoms dagar. Patetiskt? Inte så lite, och särskilt när tricksen gått så ur tiden att knappt hans egen generation minns dem.
En gång var Joe Jackson faktiskt en av tre konkurrenter om titeln i den smarta och lätt nervösa popviktsklass som 1979 kallades new wave. Men efter tre skivor splittrade han sitt band och försökte profilera sig gentemot Elvis Costello och Graham Parker genom att satsa på jazz. Efter en bra Louis Jordan-hyllning gick han vidare i Cole Portertraditionen, och när Joe Jackson hamnade i symfonibranschen hade publiken tröttnat för länge sedan. Men till 25-årsjubileet av debuten [I]Look Sharp![/I] återförenar han sitt gamla band och låtsats som om ingenting hänt. [I]Volume IV[/I] låter därför exakt 1981. På gott och ont.
Joe Jacksons pop är fortfarande lika självklar. [I]Awkward Age[/I] är på samma nivå som Nick Lowe i sina poppigaste dagar och Abba-pianot i [I]Fairy Dust[/I] tar oss tillbaka till pubrockens glada dagar. Riktigt tidstypiskt blir det med låtsas-ska i [I]Thugz R Us[/I], även om texten om den vita övre medelklassens vedermödor för att vara äkta hiphop faller utanför ramen. Och hur kan Joe Jackson känna till Petter och Eye'N'I? Men bland sådana höjdpunkter finns också alltför många exempel på trött och oinspirerad standard-new wave, som Joe Jackson aldrig skulle ha släppt fram på volymerna [I]I[/I] till [I]III[/I].
Den som vill höra skillnaden skaffar den imiterade upplagan, där Joe Jackson bjuder på liveversioner av bland annat [I]Is She Really Going Out With Him[/I]. Men förutom vi enstaka medelålders nostalgiker, vem bryr sig?
Skivbolag:
Artist:
