Jim O'Rourke är tveklöst en av nutidens mest entusiastiska musiker. Uppväxt och skolad i Chicago men med ett öra ständigt åt New York till har han gjort hela skillnaden för så många skivproduktioner att konspirationsteoretiker borde föra något slags statistik. Som medlem i Gastr Del Sol, extramedlem i Sonic Youth, ständig inhoppare i oräkneliga jazz- och rockkonstellationer, soloartist och som sagt, vördad producent, möts han av lyfta hattar i de flesta musikaliska kretsar. Härom månaden gav han Stereolab ett av deras snyggaste ljudjobb hittills och just nu tvättar han fönster med Thurston Moore och Mats Gustafsson (se recension) samtidigt som han fortsätter solokarriären där senaste LPn [I]Eureka[/I] och EPn [I]Halfway to a Threeway[/I] slutade.
Sju sånger komprimerade [I]Insignificance[/I] har några av [I]Halfways...[/I] vackrare akustiska stunder - och några av [I]Eureka[/I]s mer obalanserade. [I]Downhill from Here[/I] hamnar någonstans mittemellan med sin nästan oroväckande rocktypiska melodi till den för O'Rourke så kännetecknande "kluriga" lyriken. Titelspåret däremot, är en Tom Waitsk pianoballad i luftigare populärversion.
Vidare hörs fragment av samarbeten med såväl Sea and Cake som Smog och återanvända country-toner från Edith Frost-bekantskapen. Hans musikaliska entusiasm lyser ständigt igenom. Ljudmässigt är det som vanligt positivt och det ger de lugnare stunderna en ovanlig energi. Men det märks också mer handgripligen i text och musik. Ibland stökar han till det och innan de tre första sångerna är till ända hinner det bli förvirrande med alla stilprover.
Skivbolag:
Artist:
