John Lydon var Public Image Ltds hjärna och snabba käft, men ryggraden var Jah Wobbles blytunga dub-bas, och Keith Levines nervösa gitarr var bandets nervsystem. Medan den förstnämndas återupplivade Public Image Ltd är en dålig idékonstruktion kommer de senares nygamla gemenskap desto närmare deras gamla intuition.
Under åren som passerat har bekväma Wobble utökat sina kulturella referensramar och djupet i sina mullrande basgångar, medan stackars asociala Levene bara blivit nervigare. Hans gitarr slänger sig mellan hackigt och taggigt staccato och paranoida uttryckningssirener med än mer desperation än under Public Image Ltds tidiga dagar. Fluid med fritänkande funkiga trummor, bongos och en Miles Davis-influerad trumpet av Sean Corby är den felande länken mellan jazzfunken och postpunken, och med elektroniska dimensioner i Vampires blir det ännu mer intressant.
En otippad George Harrison-cover, mer psykedelisk än originalet men likväl ganska sömnig, är en av albumets få plumpar, för att inte tala om när duon på något ställe släpper fram den John Lydon-imitatör de släpat runt på under sin Metal Box-turné. Nathan Maverick har varken har originalets hjärna eller käft, och fungerar enbart som en retfull påminnelse om hur överväldigande det kunnat bli om Lydon grävt ned sin prestige och sin stridsyxa för att göra gemensam sak med sina gamla kamrater.
