Någon gång slutade jag tänka på Puffy som en grym affärsman och en smart hitproducent. Jag tror att det var när han, lång tid efter att Jennifer Lopez dumpat honom, sa i en New York-tidning att om Jenny var fast i en brinnande byggnad, och det fanns noll procents chans att överleva om man gick in för att rädda henne så skulle han gå in utan att tveka.
Killen har något slags gott hjärta (fast jag har inte glömt Shyne-historien). Det gör inte så mycket att han skulle förlora ett battle mot killen i Crazy Town, man känner ändå vad han säger. Och Puffy gör precis vad han skall göra just nu. Han byter namn, går in i studion sent på nätterna och spelar in en hård, funkig platta för att slippa tänka på rättegångar och skriverier. Han lämnar Bowie-samplingarna hemma, tar in lite Bad Boy-vänner som inte känns uttjatade och släpper en platta mitt i sommaren utan att tänka särskilt mycket på det. [I]The Saga Continues[/I] kommer inte att återerövra förlorade marknadsandelar i Turkiet och Chile men det är lätt hans bästa skiva.
Jadakiss grupp The Lox var tänkta att bli stora grejen på Bad Boy. I stället blev de sura, skrev på för Ruff Ryders och gjorde en hel skiva om att döda Puffy. Den sålde inte så bra och nu säger Jadakiss att han ångrar sig, att Puffen nog hade rätt och att man måste ta på sig den där skinande kostymen ibland. Solodebuten är följaktligen en rätt lättillgänglig historia om brudar och sprit.
Jadakiss är killen som åkte på sommarläger, gick på fin skola och började langa crack när hans mamma vägrade köpa nya sneakers åt honom. Hiphopens The Strokes alltså, men med ett helt gäng hårda rim och blivande klubbhits bakom sig. Jadakiss drömmer om att få bli lika stor som Ja Rule och Jay-Z. Fast Jadakiss är till skillnad från dem bara tuff, hård och beräknande hela tiden, det gör honom så mycket mindre älskvärd.
Skivbolag:
Artist:
