Jack Peñate - After You

Tina Rosenfink 00:00 28 Nov 2019

Det har tagit Jack Peñate tio år att släppa sin tredje skiva. När Peñate avslutade sin senaste turné 2009 började han arbeta på After You, men någonting hände inom honom som gjorde det omöjligt att fullfölja projektet. I ett brev till sina följare skriver han "I got lost, trying to be what I'm not", där han även berättar att han skrivit över tusen låtar innan han kunde välja ut de tio som hamnade på skivan. Och det här tycker jag stämmer bra in på det som vi kan höra på skivan. 

After You presenterar en person som har trasslat in sig i sin egna hjärna. Varje låt är överarbetad och skivan saknar tematik. Jack Peñate blandar brittpop, instrumental musik med utländska och religiösa influenser hejvilt. Hade jag hört låtarna vid separata tillfällen skulle jag aldrig gissat att det var en och samma artist bakom dem. I detta virrvarr finner jag dock några fina bidrag, skivans bästa låtar är Gemini och Swept to the Sky. Det känns sorgligt på något vis, det känns som att Jack Peñate kämpat mot tvivel och försökt motbevisa sig själv, och trots ett tappert försök inte lyckats vinna. 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Sarah Mary Chadwick - Please Daddy

Please Daddy är uppföljaren till the Queen Who Stole the Sky som Sarah Mary Chadwick släppte för nio månader sedan. Det allra första spåret heter When Will Death Come och i den allra första versen medger Chadwick att ingenting har blivit bättre sedan vi sist hördes.

Det Brinner - Bara öppna ögon kan se

2016 startade Matilda Sjöström från Steget ett simultant soloprojekt. Under namnet Det brinnersläpper hon vad hon själv kallar gråtdisco, ett fri genre som uppmuntrar till fuldans. Bara öppna ögon kan se är det andra albumsläppet under namnet. 

ShitKid - Duo Limbo/Mellan himmel å helvete

”Jag måste tona ner min oförskämdhet, min högljuddhet, men jag vet inte hur”, suckar Åsa Söderqvist i Vredesterapi (eller ”I have to be a little less, a little less loud, but I don’t know how” som det heter för den som föredrar den engelskspråkiga varianten Anger MGMT). Men även om Åsa Söderqvist och Lina Molarin Eriksson i högsta grad bör tas på allvar behöver vi nog inte göra det med just det citatet.