Islet spelade in Eyelet i ett undangömt hus på en kulle någonstans på den walesiska landsbygden, och om en miljö kan återspeglas i musiken så har det skett i det här fallet. Det går nästan att höra det magnifika landskapet, de väderbitna staketen som håller fåren inne och det oberäkneliga vädret.
Bandet besitter en sprudlande intensitet som de uttrycker genom experimentell drömpop. Influenser till skivan är hämtade från spiritualism, 70-talets brittrock och bandets egna trauman. Med andra ord ångrar jag att jag klippte av mitt långa hår och att jag skrivit under på att bo i storstan. Islet får mig att längta efter högt gräs och en friare tillvaro. Skivans bästa låt är Clouds.