Inget band behärskar Arga leken bättre än Interpol. Egentligen har de ju aldrig haft något särskilt att deppa över, men det har inte hindrat dem från att under 20 år på alla tänkbara sätt härma Joy Division. Svårmodigt har de stirrat på oss från en oändlig räcka svartvita Corbijn-imiterande fotografier, och på sitt sjätte album fortsätter de vältra sig i dov indie med en variation mellan uppgivenhet och desperation som känslolägen. Mest utstuderat är den tillkämpade desperationen i Stay in Touch och Nysmaw, medan Complications på något udda sätt ändå lyckas vara medryckande. Med Dave Fridmann som upplättande producent börjar en viss förebildsbreddning kunna anas, om än bara till The National och Psychedelic Furs. Men den uttalade ambitionen att få musiken att faktiskt svänga - en följd av att intensiva studier av gamla soultrummisar, påstår de - är givetvis en omöjlighet om man samtidigt måste hålla ordning på både dystra anletsdrag och exakt placerad snedlugg.
Interpol - Marauder
Skivbolag:
Artist:
