Mikael Carlsson hänger sig åt bitterljuva fantasier. Varje ung människa i kärleksnöd känner igen sig. Han dagdrömmer, tänker tillbaka och hänger sig. Allt på ett harmoniskt och balanserat sätt. Det handlar, som det ofta gör vad gäller martyr- och kärleksberättelser, om en balansakt mellan triumf och patetik. Mikael klarar balansakten med den äran. Det enkla naivistiskt charmiga språket är ett mycelium som överallt skjuter upp skott i texten.Det finns spår av Scott Walker, Monica Zetterlund och Jens Lekman, men Mikael är mer mörk, elektronisk och komplex. Inte lika greppbar. Byter skepnad och är flyktig som gas. Ungefär som om han försökte fånga ett ögonblick i varje rad bara för att förlora det i nästa.
Musiken rör sig och tangerar flera musikaliska fält via singelsamarbeten med Emma Bates (gamla My Apologies), Hanna Göransson (singeln (Lack of) Love will tear us apart) och The Embassy (singel-remix). Mikael rör sig hemtamt över musikens vida palett, låter färgerna korsbefruktas för att sedan sväva över allt och alla. Men jag är naturligtvis främst svag för hans hyllningar till Emmanuelle och Woody Allen.
Skivbolag:
Artist:
