HMLTD - West of Eden

Tina Rosenfink 00:00 10 Feb 2020

Om Aldous Snow från filmerna Get Him to the Greek och Forgetting Sarah Marshall fanns i vår värld skulle han fronta HMLTD. Bandet är ett excentriskt gäng på fem brittiska män som gör elektronisk rockmusik. Det är en kreativ explosion som tyvärr landar platt. Musiken är obegriplig. Texterna är rätt platta och saknar någon vidare handling som skapar en röd tråd och för berättelsen framåt. Skulle HMLTD vara mina kompisar skulle jag inte ha hjärta att säga att musiken är dålig utan kanske säga “...den är speciell”. Fast allt är inte dåligt, Satan, Luella and I är rätt bra ändå och räddar HMLTD från att få dödsstöten (döskallen). 

Jag känner att det inte riktigt går att skriva om HMLTD utan att nämna deras looks. Jag kan verkligen uppskatta män i flamboyant utstyrsel, pastellfärger i rufsigt hår och teatraliskt smink, men det är något med HMLTD som inte känns genuint. Det är dock inte bara min magkänsla, i min research fann jag att bandet har kritiserats hårt för att vara heterosexuella män som approprierar queer-estetik. Bandet själva hävdar att det är ett kreativt uttryck och att inspirationen kommer från David Bowie och new romantic-rörelsen. Från de bilder jag sett skulle jag säga att HMLTD approprierar mer än bara queer-kultur, det finns problematiska outfits som anspelar på nordamerikas ursprungsbefolkning och asiatiska traditioner. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!