”Det nya är att inte gilla Håkan”, säger min kompis. ”Äntligen”, säger jag, som brukar använda samtidens kanske största popikon som en referens när jag än en gång måste lyssna på ängsliga gitarrtrubadurer med medvetna betoningsfel. Så visar det sig att Hellströms nya fyraspårsskiva är bland det mest intressanta han gjort. Framför allt Brinner is the shit, med något slags 80-talsdrag av Talking Heads, Joy Division eller Iggy Pop, eller lågmält pampiga, orkestrala och mjukt hjärtskärande Lämna mig inte i det här skicket. Jag stör mig inte ens på den konstiga betoningen, den här gången känns den mest som poesi.
Håkan Hellström – 1974
Skivbolag:
Artist: