Det är omöjligt att gissa vart Sveriges mest innovativa musiker kommer att ta oss med när han släpper nytt album, men man kan alltid vara säker på att få ett fantastiskt musikaliskt äventyr. Här börjar han med ett par covers av turkisk psychfunk från tidigt 70-tal, och i det hittar han en groove som slår det mesta han gjort tidigare. Reine Fiskes elgitarr flipprar iväg någonstans dit ingen elgitarr hittat sedan 1972, och Goran Kajfeš själv briljerar när han fortsätter Ulf Adåkers mission att kanalisera Miles mest utsökt funkiga toner på helt nya sätt. Likt den blandning arkestern skämde bort oss med på volym ett får vi sedan både armenisk folkmusik och brasilianska influenser, i en subtilt vacker tolkning av Milton Nascimentoz A Lua Girou. Goran Kajfeš Subtropic Arkestra överträffar sig själva, och det blir så bländade vackert och löjligt medryckande att såväl jazznovisen som finsmakaren i publiken måste jubla.
