Ju mer man lyssnar på musik, desto mindre intressant blir det vilken genre musiken tillhör. Vad man letar efter är i stället något annat. Omedelbar kommunikation. En direktlänk mellan artist och lyssnare. Oavsett om det gäller soul, country, hiphop eller rock är det just det ögonblicket - direktlänken - man ständigt letar efter men väldigt sällan hittar.
Gloria har kallats en svensk supergrupp och består av fyra av landets bästa musiker samt sångerskorna Sara Isaksson och Rebecka Törnqvist. Musiken de spelar kan möjligen jämföras med Fleetwood Mac kring [I]Rumours[/I]. Eller amerikansk 70-talsrock med stämsång. Men det är inte därför jag spelat den här skivan så mycket och kommer att fortsätta spela den ännu mer.
Anledningen är i stället det där andra mer svårförklarliga. Senaste gången det hände var när Ron Sexsmith gjorde sin oförglömliga konsert på Södra Teatern i Stockholm. Det lät inte som Al Green eller som [I]Mind Playing Tricks On Me[/I] med Geto Boys eller som Hank Williams, men upplevelsen var densamma. Omedelbar och direkt kommunikation. Ron Sexsmith är också den enda referens jag kan komma för att försaka förklara hur Sara Isaksson sjunger på den här skivan.
Precis som Ron Sexsmith, och Maria McKee i sina allra bästa stunder, sjunger hon så rent, klart och starkt hon kan. Det kan låta självklart, men det är ytterst svårt och sällsynt. Du kan inte maskera någonting när du ställer dig och sjunger på det viset. Det är som att få direktlänk med Gud och sedan vidarekoppla det samtalet till lyssnaren.
Singeln [I]Party Of My Own[/I] har också en text som, titeln till trots, just verkar handla om tro. Medan Sara Isaksson sjunger att hon inte har behov att bevisa sin tro för någon annan sig själv, fyller Rebecka Törnqvist ut med sublim stämsång. [I]Don't Ask[/I] bygger på rytmen från ett Motown-hjärta, men till skillnad från en traditionell soulsångare vågar Sara Isaksson låta osäker när hon sjunger "I need your love more than ever". Rösten bränner rakt igenom. På [I]A Bit Personal[/I] når hon djupare än någon annan jag hört i det här landet på evigheter.
Det märkvärdiga med Glorias debutalbum är också att alla inblandade här överträffar allt de gjort tidigare. Lars Halapis gitarrsolo på [I]A Bit Personal[/I] hade vunnit fyrverkeri-VM på Vattenfestivalen. Du får inte ställa dig och spela ett över två minuter långt gitarrsolo 1999, men den briljante gitarrvirtuosen Lars Halapi gör det - äntligen - och fan vad bra det låter.
Tillsammans med Peter Koronen, Sven Lindwall och Staffan Andersson smälter Lars Halapi samman ett band som verkar ha spelat ihop lika länge som Booker T & the MG:s. Sara Isaksson och Rebecka Törnqvist turas systerligt om vid mikrofonen och sjunger varannan låt var. Rebecka Törnqvist har sin stora stund i avslutningsspåret [I]Life As We Know It[/I]. Så ledigt, så enkelt, så förkrossande vackert.Skivbolag:
Artist:
