Med sitt förra album med Giant Sand gjorde Howe Gelb ett återbesök i bandets debutalbum, och här fortsätter han med samma återanvändningstanke till bandets andra album Ballad Of A Thin Line Man. Anledningen till firandet anger han lite långsökt till att det är 33 1/3-årsjubileum sedan inspelningsarbetet av både den och tvillingalbumet med The Band Of… Blacky Ranchette påbörjades, men ett firande låter det sannerligen som.
I bandets senaste amerikansk-danska trioformat låter det slarvigt och lite orepeterat, särskilt i de larmigare och snabbare stunderna, och samtidigt muntert och trivsamt på ett sätt som Howe Gelb alltmer ofta tillåter sig. Ungefär som ett halvtaffligt lokalt Crazy Horse-tributband rimligen skulle kunna låta efter en back Tuborg. De tillåter sig ett ickedogmatiskt förhållningssätt och hoppar över och adderar spår som de har lust i jämförelse med originalskick, och även en från början trasig och naken ballad som Johnny Thunders You Can’t Put Hour Arms Around A Memory blir här ett kul replokalsparty.
När Paula Brown gör ett tillfälligy återkomst i bandet för att sjunga sin egen The Chill Outside är en av albumets mer fokuserade stunder, men egentligen är det just egensinne och infall snarare än disciplinering som alltid varit Giant Sands styrka.
