Folke Nikanor - Rymden enligt Folke Nikanor

Patrik Forshage 00:00 15 Jan 2020

Folke Nikanor gör modig musik. Hans små trallvänliga instrumentaler kan verka alldagliga och bagatellartade, men i den enkelheten ligger en smidig och ödmjuk briljans. 

Ännu modigare är att låta sådana visor få oväntade instrumenteringar och arrangemang. Hans irrfärder i rymden får ibland bli lite öängre - över fem minuter - och ger sig ut på vådliga elektroniska utflykter från den välutforskade pianovisans trygga trader. I sin äventyrlighet glider han och producerande Christian Gabel - vars insats inte ska förringas - smidigt fram likt en blandning av Kraftwerk och mild 60-talsjazz som i Rymden enligt barnen, eller fångar besättningens generationsbredd när Släkten firar med elektronik, elgitarr och dragspel.

De använder till och med röster i Folke Nikanors annars instrumentala musik. I Saliga äro de renhjärtade och i Altersbruk Revisited klämmer en tjugohövdad sakral kör i, kanske mer som ett instrument än som bärare av text, och det fungerar utmärkt. Bara när de tar det ett steg längre och släpper fram Frida Johansson i Sångfåglar och Annika Norlin i Komet tappar musiken sin trollska karaktär. Det handlar egentligen mindre om brister i den sedvanligt resonerade Annika Norlin-anekdoten i synthpopklädnad, för som sådan är det inget fel på den, och mer om att dessa sånger i sin elativt konventionella form känns som en kompromiss i ett annars fullständigt egensinnigt och oförutsägbart sammanhang.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land