FFS - FFS

Patrik Forshage 00:00 10 Jun 2015

”Collaborations don't work, I'm gonna do it all by myself”, sjunger Alex Kapranos och Russell Mael ilsket och kastar självständiga ensamma konstnärers namn i ansiktet på varandra. Men sanningen är att i det här jämlika samarbetet mellan Sparks och Franz Ferdinand är båda vinnare. Med ålderns rätt dominerar Sparks sångkonstruktionerna, som ofta har komplexa operettdrag utan att förlora fokus eller omedelbar popattraktion. I inledande Johnny Delusional till exempel hörs både bandets discohiterfarenheter från 80-talets Moroder-produktioner och teatrala inpass som i deras Ingemar Bergman-musikal. Franz Ferdinand är tydligt dominerande mer sällan, men de har ändå gjort tunga avtryck med modernt pigg new wave till exempel i Police Encounters och med lika alert synthpop i Call Girl. Och som det blir när collaborations verkligen works är totalen i skivans avslutande låt-mig-vara-i-fred-anthem Piss Off avsevärt större än summan av sina delmängder. 

 
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Smisk - Världens äckligaste rockgrupp

När malmöborna passerade Stortorget för någon vecka sedan möttes de av en makaber syn. Det hängde nämligen en död svan i en snara från kungastatyn. Som tur var visade det sig vara en väldigt autentisk fejksvan, planterad av Smisk (de sysslar trots allt med punk, inte death metal). Gärningen var en blinkning till deras tidigare singel Jag sköt svanen (det pågår tydligen nån svan-gate i Malmö, orkar inte förklara). Det djärva hysset symboliserar både ambitionsnivån och kaxigheten hos bandet ganska väl.
 

Timecop1983 - Faded Touch

Timecop1983 har, som en av genrens mer meriterade leverantörer av lågmäld synthwave, en förmåga att skapa drömlika landskap likt få inom denna musikstil, samtidigt är dessa cinematiska ljudmiljöer abstrakt och blir lätt ganska bakgrundssvalkpigt likriktade. Därför är hans samarbeten med starka sångare väldigt tacksamma, vilket också gjorde den föregående plattan Night Drive från 2018 karriärens bästa.