Supergrupp må inte vara det vanligaste fenomenet inom punk, men Fake Names är själva essensen av det med en medlemsuppsättning från Refused, Bad Religion, State of Alert och Girls Against Boys.
Dennis Lyxzén tar här ton på ett sätt som följer mer i spåren av INVSN än Refused. Det är en modern melodisk och vackert katchig punk, som ibland orienterar sig nära power pop och postpunk, snarare än den argsinta hardcore samtliga medlemmar även har i bagaget.
Det är ganska lättsamt och snyggt, men med ett revolutionärt tilltal som kommer inspirera fans av nutida akter som Frank Carter and the Rattlesnakes och Grave Pleasures, men också ett äldre garde som grundar sig i Social Distortion och Killing Joke. Jag hoppas på att vi får se detta gäng på en scen i en nära virusfri framtid.
