Supergrupp må inte vara det vanligaste fenomenet inom punk, men Fake Names är själva essensen av det med en medlemsuppsättning från Refused, Bad Religion, State of Alert och Girls Against Boys.
Dennis Lyxzén tar här ton på ett sätt som följer mer i spåren av INVSN än Refused. Det är en modern melodisk och vackert katchig punk, som ibland orienterar sig nära power pop och postpunk, snarare än den argsinta hardcore samtliga medlemmar även har i bagaget.
”Nothing has changed, nothing, not a thing”, vrålar Dennis Lyxsén i inledande singeln Elektra. Det stämmer inte riktigt. För samtidigt som alla de orättfärdiga strukturer som låg till grund för The Shape of Punk to Come för 17 år sedan sedan fortfarande består och kanske till och med förvärrats tar sig Refuseds bestående frustande ilska över det delvis helt nya uttryck. Det är den avgörande orsaken till att Freedom inte är ännu ett exempel på ett återförenat favoritbands olycksaliga devalvering av sin egen katalog och status.
