Ezra Furman — Twelve Nudes

Patrik Forshage 00:00 29 Aug 2019

"Vår punkskiva". Så beskriver Ezra Furman Twelve Nudes, och berättar att hen skrek sönder sin röst fullständigt under inspelningarna. Det senare hörs tydligast i Evening Prayer aka Justice, medan punken är allerstädes närvarande, från den rent furiösa albuminledningen med Calm Down aka I Should Not Be Alone till hardcoreurladdningen Blown med ”Trans power” som stridsrop. 

För det identitetspolitiska budskapet fortsätter att vara centralt för Ezra Furman. I I Want To Be Your Girlfriend konstaterar hen att medan vännerna ägnar sig åt sina CV:n, åt religiöst sökande eller åt intellektuella problematiseringar grubblar Ezra på om hen kommer att vara älskad också som Ezme. 

De gamla glamrockinfluenserna går fortfarande att ana här och där, som när genrens kännare till exempel kan spåra Cockney Rebel-påverkan i Transition from Nowhere to Nowhere. Men bäst är den nervigt slamriga Replacements-punken i My Teeth Hurt och den trasiga och vemodiga In America, som Ezra Furman i texten kallar en "really-mean-it-a-lot-song”. Det gäller nog alla hans låtar. 

 

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Bonnie Prince Billy — I Made A Place

”This is the melody baby, and this is the way it is sung” trallar Will Oldham muntert i en sprallig inledande visa, och inget märks av den existensiella ångest som fått honom att hålla andan och låta bli att släppa ny musik i eget namn på många många år, medan han hoppats att ett allt mer fragmentiserat och ytligt musikklimat ska blåsa förbi.