Evanescence - The Bitter Truth

Christoffer Bertzell 00:00 17 Apr 2021

För ett band som grundades redan 1995 och först nu släpper album nummer fyra med originalmaterial, är det imponerande hur Amy Lee & co. lyckas behålla mycket av sin kärna från 2003 års debut Fallen. Samtidigt är de flesta daterade nu metal-ingredienserna, tack och lov, bortfiltrerade. Detta sätter en mer organisk amerikaniserad rockton snarare än metal, vilket gör denna giv definitivt mer njutningsbar rent audiovisuellt. Konsekvensen är dock att utan en musikalisk aggression som kontrasterar och bär Amy Lees unikt vackert svepande röst blir resultatet alldeles för slätstruket, trots emotionell leverans.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Human Patterns

Om man tänker sig att en genre blir mer och mer försvagad ju längre från källan den befinner sig så borde väl tysk jazz ligga risigt till. Men från den hippa 60-talsjazzen som gavs ut på MPS till dagens motsvarighet Compost Records och Jazzanova-kollektivet har jazzmusiken trotsat samma naturlag som gjort bastarder av allt ifrån rock'n'roll till techno.  För att göra en nutida jämförelse: big

Future Tropic

Afro-Mystik från "the Bay Area" har ambitionen att smälta samman modern dansmusik med traditionella latin-rytmer. Hmmm, dels är den idén ganska gammal vid det här laget och dels förstår jag inte vem som skulle välja den här oändligt mycket tunnare kaliforniska varianten, när det finns etiketter som Spiritual Life, Ibadan, Wave och Nitegrooves. Live-spelade instrument verkar inte kunna få liv i

Voodoo

Rewind till 1995. Många har nog glömt det men före 1995 fanns det fortfarande en Berlinmur mellan sofistikerad soul och r'n'b å ena sidan samt råare hiphop å den andra. Medan rapparna stod i gathörnet låg r'n'b-sångarna och rullade sig i Luther Vandross gamla sidenlakan. Den senaste kreativa r'n'b-trenden, swingbeat, up

Songs From the Last Century

Nej, du orkar förmodligen inte höra ordet millennieskifteen gång till. Det här är förhoppningsvis också sista gången du behöver läsadet hatade M-ordet i den här tidningen. Men eftersom detta faktiskt är densista huvudrecensionen i Nöjesguiden detta årtionde, detta århundrade, dettamillennium, så kan det inte hjälpas. Sä

Hope and Adams

Jag gillade inte Wheats debut [I]Medeiros[/I] med en gång. Denkändes alltför behagligt snygg, överproducerad och utan låtar som taladedirekt till mig. Trots detta bet den sig av någon anledning kvar iplatthögen som roterade mest i min CD just då och där fick den stannaeftersom jag märkte hur jag allt oftare spelade plattan. Eftersom det tognästan ett år innan den satte sig rejält är jag inte särsk

Rock N' Roll Noise Makers

Ny punk med attityd är ingenting man är bortskämd med idag. Ofta tenderar punkband att bara låta trötta, tragiska och talanglösanumera. Emellanåt glimrar det dock till även i punkträsket, och oftastkommer ljuset från USA. Så är även fallet med The Verdicts. Tre unga mänfrån Sunny California som spelar rått, snabbt och synnerligen effektivt.Enkelt men definitivt inte förutsägbart, och alltid med en

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!