Jag gillade inte Wheats debut [I]Medeiros[/I] med en gång. Denkändes alltför behagligt snygg, överproducerad och utan låtar som taladedirekt till mig. Trots detta bet den sig av någon anledning kvar iplatthögen som roterade mest i min CD just då och där fick den stannaeftersom jag märkte hur jag allt oftare spelade plattan. Eftersom det tognästan ett år innan den satte sig rejält är jag inte särskilt oroad när jagefter hur många genomlyssningar som helst fortfarande inte känner migsupertänd på [I]Hope and Adams.[/I] Förmågan att skriva dessa yrvaket lågmäldalåtar som gärna oväntat skiftar karaktär samt Scott Levesques slöa ochraspiga stämma var och är även i dag två högkvalitativa karaktärsdrag hosbandet. Komponenter som skiljer intressanta band från motsatsen.
Dave Friedmann från Mercury Rev har producerat nyaplattan, men av symfonisk galaxprogg hörs intet. Som väl är, skall tilläggasdå det känns som om Wheat redan hittat ett tydligt personligt anslag somklär dem alldeles utmärkt. Trög som jag är gissar jag att den ligger på minBäst just nu först om typ ett halvår.
Skivbolag:
Artist:
